Nu var det tyvärr ett tag sedan jag skrev här på bloggen.

Jag har nämligen haft fullt upp!

Jag går på gruppjobbcoachning varje måndag kl 9-12 men nu har tiderna ändrats. Nu är det måndagar kl 10-12 och onsdagar kl 12-15 (tror jag) som gäller.

  Sovmorgon på måndagar och mötet blir 1h kortare. 

  Möte på onsdagar, dessutom i 3h. 

Jag funderar ofta över vad jag får ut av ovanstående gruppjobbcoachningsmöten.

När vi är där brukar vi få göra en mängd olika övningar som går ut på att ta reda på vad vi vill och kan arbeta med, vilka vi är som personer, vilka egenskaper och kunskaper vi har, vilka yrken som finns, hur man genomför en intervju o.s.v

Det positiva är att jag får komma ut, träffa människor, prata och ha roligt. En del övningar är bra och får en att tänka till och fundera över allt ovanstående som övningarna går ut på.

Det negativa är att en del övningar återkommer om och om igen + att en del känns helt onödiga. Tillåt mig ge ett exempel:

En övning gick ut på att vi skulle skriva upp vilka yrken våra föräldrar, syskon, vänner o.s.v hade och sedan läsa upp några av dem för gruppen. Nu snackar vi om en grupp på 20-30 personer och alla fick i tur och ordning läsa upp olika yrken! Dessutom skulle alla yrken skrivas upp av jobbcoachen på tavlan för att vi alla skulle kunna se vilka yrken som finns. Det tog tid och kändes dessutom rätt så fånigt!

Jag bryr mig inte ett endaste dugg om att Rasmus mamma är lokalvårdare, Emmas pappa är polis, Muhmads syster är bartender och att Sandras bästa väninna är konditor. Det rör mig inte i ryggen! Just därför förstår jag inte alls vitsen med just den övningen. Enligt jobbcoachen var syftet med övningen att vi skulle se vilka olika yrken som fanns.

Om jag vill se vilka olika yrken som finns kan jag gå in på Arbetsförmedlingens hemsida och kolla för där finns en otrolig mängd med olika yrken som man kan läsa om. Det går snabbt och är enkelt!

Pust!

Teatern går tyvärr mindre bra är jag rädd.

Jag är (var) aktiv inom teatergruppen Scenodrama. Det är en väldigt bra grupp med trevliga människor men deras nuvarande uppsättning är ingenting för mig. Jag kan inte berätta för mycket om den men det här är vad jag kan nämna: jag vill spela teater men den här uppsättning går mest ut på att sjunga, vilket inte är min starka sida.

Jag sjunger gärna karaoke med släkt och vänner och skulle inte dra mig för att göra det på Ålandsbåten (eller någon annan båt) men att göra det i en sorts teateruppsättning är ingenting för mig. Där går tyvärr gränsen!

Hur blir det då med teatern i framtiden?
Problemet med Scenodrama är att de har sina möten och repetitioner på dagtid (allt från kl 9-15).

Jag är just nu arbetssökande men inom en snar framtid hoppas jag på att kunna hitta ett arbete där jag kan arbeta dagtid. När jag hittar ett arbete kommer arbetslivet krocka med Scenodrama. Därför ligger jag lågt med teatern just nu och så får vi se vad som händer i framtiden.

Det bästa vore om jag kunde hitta en teatergrupp i eller omkring Göteborg som repar på eftermiddagar eller kvällstid på veckorna. Vi får se hur det blir i framtiden!

Nu i helgen var jag i Smålandsstenar.

Jag har varit i Gekås, firat min syster som har fyllt 28 år och min katt som fyller 6 år i morgon och hälsat på min moster i Halmstad.

I Gekås fick vi (jag, mamma, pappa och min storasyster) stå i kö (10-15min) för att komma in i själva varuhuset. Det var näst intill kaos inne i Gekås för det var fullt med folk med både kundvagnar och korgar. Kvinnorna är som hungria, hysteriska fiskmåsar som varken ser eller hör. De SKA ta sig fram, kosta vad det kosta vill!

Jag för egen del var ganska lugn den första timmen men sedan började även jag bli lite lätt hysterisk och irriterad.

Lyckligtvis var det åtminstone ingen längre kö när man skulle gå ut ur butiken (max 10min).

När jag var färdig i Gekås besökte jag Martinshop som är en sexbutik. Jag tycker det är en bra butik med bra utbud och trevlig personal men den här dagen såg jag någonting som gjorde mig förbannad. 

Inuti Martinshop finns ett bord med bl.a dildos i olika former och färger som kunden kan få titta och känna på. Det tycker jag är bra! Däremot såg jag någonting som jag ansåg var allt annat bra, snarare rent vidrigt rent ut sagt!

Vid bordet ser jag två unga män (20-25 år) som håller i en stor dildo och de viftar med den framför en pojke som jag skulle gissa var i åldern 8-11 år. De viftar med den här dildon i pojkens ansikte och skrattar. Pojken ser mycket besvärad ut!

Jag blir förbannad men samtidigt förvirrad. Många tankar surrar i mitt lilla huvud.

Vad har de här unga killarna och pojken för relation? Är de bröder eller kusiner? Är de vänner kanske? Känner de ens varandra? Vad fan håller de på med? Är de pedofiler, eller?

Jag vet inte varför men jag fortsätter gå runt i Martinshop och kikar runt för jag vill helt enkelt inte lägga mig i. Har ni hört något så dumt!? När jag går runt i butiken ser jag fortfarande de här unga killarna och pojken gå runt i butiken. Det känns besvärande och mycket obekvämt och likt förbannat säger jag ingenting! Det känns hemskt!

Det enda jag egentligen gör är att kolla efter personalen och se om de ser det jag ser: en liten pojke i en sexshop där man kan se bilder av både bröst, vaginor och hårda penisar.

Till sist ser jag en vuxen man ur personalen som går runt i butiken. Han går rakt förbi pojken och råkar t.o.m knuffa till honom. Då vet jag att personalen är väl medveten om att det är en liten pojke i sexshoppen men de bryr sig helt enkelt inte. They don´t give a shit! Det känns hemskt!

När jag går ut ur butiken ser jag en skylt där det står att kunder (besökare) i Martinshop måste vara 18 år eller 16 år och då i målsmans sällskap. Den här pojken var allt annat än 16 år, det kan jag garantera!

En fråga: om Martinshops personal inte bryr sig om sina egna regler och följer dem, vad kan då jag (en vanlig kund/besökare) göra?

Ja, jag ska skriva till dem om det här (eller kanske t.o.m besöka dem) och se vad de har att säga till sitt försvar.

Jag skäms över att jag inte sa någonting i butiken och jag ber om ursäkt för att jag inte gjorde det.

Jag fick hjärnsläpp helt enkelt men det kommer inte hända igen. Man gör inte samma misstag två gånger.

Eleven berättade att hon hade blivit våldtagen.

Enligt en anmälan ska rektorn ha svarat: "Killar gör sånt, man måste vänja sig".

-Absolut inte! Det vore självmord för en rektor att säga på det viset, säger rektorn.

Ovanstående rader är tagna från Aftonbladet.se den 17/11-11.

OM det är korrekt, att rektorn har uttalat sig på det viset, tycker jag verkligen att rektorn bör fundera över sina åsikter. Att säga att "Killar gör sånt, man måste vänja sig" är samma sak som att säga "Killar gör sånt, man måste vänja sig för det de gör är ok". Så tolkar jag det!

Den enda gången det är ok att en annan person tar på min kropp är när jag har gett min tillåtelse till det. Allt annat är ett sexuellt ofredande, sexuella trakasserier eller vad man nu vill kalla det.

Vad tycker du?

Hälsningar,

Rebecca