Den här dagen har passerat hastigt och tur är väl det!

Dagen började med frukost med min sambo. Brödet var hyfsat gott men jag föredrar frallor framför platta, tråkiga smörgårsar. När frukosten väl var avklarad bar det av till teater med teatergurppen Scenodrama!

På teatern idag satt vi och diskuterade mycket men vi hann allt spela lite apa också. Det var en dag som alla andra egentligen. Det är ett härligt gäng med kvinnor och män i åldern (nu gissar jag) 50-90 år. Coola och roliga människor!

Väl hemma käkade vi middag och slängde oss framför tv:n och såg 2 avsnitt av den danska serien MORDKOMMISSIONEN som jag starkt kan rekommendera. En mycket bra kriminalserie!  

På tal om ingenting:

Det är MYCKET liv angående äldreomsorgen i Sverige nu men jag tycker egentligen inte att det är någonting nytt. Jag har alltid tyckt att äldreomsorgen i Sverige är dålig, rent ut sagt. Vad tycker du?

När jag praktiserade på ett äldreboende för 3-4 år sedan upptäckte jag att äldreomsorgen inte var så trevlig som man hade trott. Jag minns så väl en dam som jag fastnade för! Vi kan kalla damen för Daisy!

Daisy fick gå upp tidigt, sätta sig i rullstolen och sen åka ut i köket och "äta" frukost. Jag fick mata henne, hjälpa henne att dricka och torka henne runt munnen. Redan där känns det lite som att "Vad har Daisy för liv? Är hon verkligen lycklig?"

Det värsta var att jag blev beordrad att köra ut Daisy till hallen efter frukosten och där fick hon sitta fram till lunch. När lunchen var slut fick Daisy återigen köras till hallen och sitta där tills det var dags för kvällsmat.

Daisys dag bestod alltså av att äta, dricka och sitta i hallen. Det kändes och känns hemskt för vad är det för liv?

Daisy var tyvärr inte talför och kunde därför inte säga vad hon kände, tyckte och tänkte. Om hon hade kunnat tala kan jag bara tänka mig vad hon hade sagt. Vad gör man när gamla människor inte kan föra sin talan själv?

Jag frågade personalen många gånger vad vi ska göra med gamlingarna och hur vi ska aktivera dem. Svaret var att tiden inte räckte till för det. Vi hade alltså inte tid att ta med gamlingarna ut på promenad när vädret var fint ute! När det var som bäst fick gubbarna och tanterna spela bingo, se på tv eller läsa tidningen men jag kan inte tänka mig att det är roligt dag ut och dag in i vem vet hur många år?

En annan sak som upprör mig:

Aftonbladet har lagt upp ett klipp med en hemlös katt som INGEN ville ha - förrän de upptäckte att den kunde "tala". Då var det tydligen många människor som ville ha katten. FY FAN säger jag!

Det som krävs för att människor ska öppna sitt hjärta för en hemlös individ är alltså att den ska vara "unik" och speciell. Har jag fel? Det är i alla fall så jag har tolkat det!

Jag har adopterat många djur. T.ex.:

mössen Daniel och Danny, råttorna Leila och Splinter och katten Lasse.

Ta det här rätt nu - ingen av dem hade någon speciell talang, ett särskilt utseende eller något annat som gjorde dem "unika" för omvärlden. För mig räckte det att de var i behov av ett hem fyllt av kärlek och glädje. Jag adopterade dem för att de var ursöta, charmiga och snälla. Det räcker för mig!

Till sist: nu ska jag duscha och käka kvällsmat.

Ha en trevlig kväll!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu var det tyvärr ett tag sedan jag skrev här på bloggen. Jag har nämligen haft fullt upp!   Jag går på gruppjobbcoachning varje måndag kl 9-12 men nu har tiderna ändrats. Nu är det måndagar kl 10-12 och onsdagar kl 12-15 (tror jag) som gäller....

Igår var jag med på en pälsdemonstration med människor från både Djurrättsalliansen och Djurens Rätt och människor som inte är med i någon av föreningarna, utan som endast är djurvänner.   Det var en fantastisk demonstration med syfte att visa m...

Eleven berättade att hon hade blivit våldtagen. Enligt en anmälan ska rektorn ha svarat: "Killar gör sånt, man måste vänja sig". -Absolut inte! Det vore självmord för en rektor att säga på det viset, säger rektorn.   Ovanstående rader är tagn...